Nu är OS-mössan, eller kanske mer passande Ishockey-VM-mössan färdig och jag måste säga att jag börjar bli kung på att virka. Så blir jag varken triathlet eller James Bond, blir jag mössvirkare. Personalen i garnbutiken är förtjusta också, det är nog inte varje dag det kommer in en nittonåring och köper garn, och speciellt inte kommer tillbaka dagen efter för att det redan är slut...

Senaste update när det gäller benet så kan jag börja simma lite försiktigt, undvika att vända på vänsterfoten och köra så mycket som möjligt med dolme. Cykla på lätta växlar kan jag också göra men då verkligen vara försiktig då benet blir "bedövat" när det blir varmt... Löpningen ska jag undvika helt i två månader. Usch.

Innan Mallorcalägret var jag och gjorde diverse hälsotester och fick då en remiss till ultraljudsundersökning på grund av väsljud från hjärtat. Igår var jag på sjukhuset men det var inget att oroa sig för utan enbart en konsekvens av hög slagvolym och därav ett lite annorlunda ljud. Klaffarna klaffade som de skulle och allt såg bra ut helt enkelt. Läkaren frågade när jag kom ifall jag var idrottare på elitnivå. Jag svarade väl: "- Aa typ..."  Sen tittade han på hjärtat och sa: "Nej, det här är inte elitnivå..."

På bilden nedan är det min vänstra hjärtkammare i genomskärning. Som ni ser är diametern någonstans mellan 56 och 59mm och det är hjärtats storlek som är avgörande för slagvolymen och viktig faktor för VO2-max. Gunde Svan hade en diameter på 63mm när han var som bäst. En del kvar att jobba på med andra ord... Sen är i och för sig maximalt syreupptag sällan den mest avgörande faktorn i ett triathlon.